Jag har träffat Gunnar Ekberg. I dagarna kommer hans självbiografiska bok om att vara IB-agent och åsiktsregistrerare ut. Det är starkt att vilja berätta och utsätta sig för allas ögon och bedömningar. Men som historielösa fladdrar vi vind för våg. Därför måste man våga berätta så de kommande generationerna ska veta. Att förstå är viktigt. Det är inte samma sak som att acceptera allt.
Jag ska i alla fall läsa Gunnars bok. Jag har ju haft nöjet att under många år lära känna en annan IB-karaktär; Hjalmar (Jalmari) Rantanen, som en gång i tiden satt högt upp inom LO och koordinerade spioneriet mot finländare i Sverige och var länken mellan ländernas åsiktsregistrerare. Hjalmars bok "Ruotsin avarassa sylissä" från början av 90-talet beskriver detta väl.
Det kalla kriget var verkligt. Det är dags att vi börjar studera det och inse hur den än idag påverkar oss på olika sätt. Propagandakriget, maktstriderna och penningströmmarna var vapen i det kalla kriget. Allt var inte James Bond - 007 - även om dessa inslag finns också.
