torsdag 31 december 2009

Feliz año nuevo Yeni yılın kutlu olsun! Sretna nova godina! สวัสดี ปี ใหม่ كل عام وأنتم بخيرGutes Neues Jahr! Happy New Year! С новым годом 2010!

Gott nytt år!
Hyvää uutta vuotta!

2010!!!

Årets sista bad - i snön! Gott nytt år 2010!


Först skidåkning och sedan bastu och rullning i snön! Kolla in våra frusna vindruvor som ingen plockade i år, helt surrealistiska vid fågelholken.


Lite sol i horisonten










Vof vof säger Schneeweissen.


Min egen dressman!









onsdag 23 december 2009

Joulurauhaa!

Joulukirje 23.12. 2009


Ihan pian alkaa joulurauha, mutta villakoirat telmivät siitä välittämättä talomme kaikissa nurkissa, ja auringonsäteet puskevat turhaan tuhruisten ikkunalasien läpi. Kohta pitää vihdoin aloittaa lykätty joulusiivous. Joulukuusi meillä kyllä on jo olohuoneessa ja olemme jo ensimmäisenä adventtina pitäneet glögikekkerit, joten joulumieltä taloon on tullut reilusti jo useamman viikon ajan. Saimme muuten myös laatikot valmiiksi pari päivää sitten, ja karjalanpiirakatkin paistuivat nopsasti, kun Niklaksen kanssa ensin kehittelimme ideamme piirakkapohjien leipomisesta pastakoneessa. Toimii muuten älyttömän hyvin, tuli paperinohuita ja tasaisia pohjia parilla väännöllä.

Vuosi 2009 on ollut työntäyteinen. Vaihdoin lääninhallituksen tiedottajan virasta pr-konsultiksi Lundiin tammikuussa. Erityisalaani on monikulttuurisuusviestintä, sekä ympäristö- ja kestävänkehityksenviestintä, ilmastoasiat mukaan lukien. Olen perehtynyt alaan muunmuassa kollegan ja uuden hyvän ystävän Annan avulla - Anna on kestävänkehityksenhallinnan maisteri Lundista ja työskentelee ympäristöanalyysifirmassa. Vedimme toukokuussa yhdessä aamiaisseminaarin, jossa puhujina oli m.m. parlamentaarikko Lena Ek, johon sain ilon tutustua työskennellessäni Euroopan parlamentissa muutama vuosi sitten. Kesällä kävimme sitten firman kanssa Almedalissa ja heti sen päälle muutimme konttorin Malmön keskustaan, joten hommaa riitti. Syksyllä olen tehnyt useita keikkoja kunnille, sekä lääninhallitukselle, ja tämän lisäksi värvännyt meille uuden suomalaisen suurasiakkaan. Hommat laajenevat ensi vuoden puolelle ja olen todella iloinen siitä, että saan tehdä suomeksi hommia, suomi on meriitti ja suunnitelmissa on useampiakin työmatkoja Suomeen. Jippii!

Facebook on ollut koko vuoden sellainen yhteinen tapaamispaikka, ja vanhoja kavereita on löytynyt vaikka hyry mykky. Kiva kuulla miten ihmisillä menee. Erään kaverin, jota en ollut tavannut kunnolla varmaan 20 vuoteen bongasin facebookista ja tapasimme nyt pari viikkoa sitten, kun hän kävi työmatkalla Kööpenhaminassa. Oli kiva kelata vanhoja ja uusiakin asioita.
Kesällä olimme tosi sairaita koko poppoo. Madeleine tuli Kiinasta Albertonsa kanssa (mukava italialainen boyfriend) ja Mathias palasi Dublinista IBM:ltä kotiin. Yhtäkkiä oli talo täynnä väkeä. Mutta sitten saimme flunssan ja se oli aivan kamala kolmeviikkoinen sairaskertomus - Mathias oli tosi huonona. Kävimme akuutilla muutaman kerran ja otimme myös possunuhatestit, mutta ei ainakaan se eka näyttänyt positiivista tulosta. Epäilen kuitenkin, että joku villisikakuume meillä oli - sellaista flunssaa ei olla aiemmin podettu. Emme ole ottaneet rokotuksia (paitsi Kristoffer), mutta emme ole myöskään saaneet tartuntoja, joten kai meillä immuniteetti on. Loppukesästä kävimme Suomessa ja sitten Niklas ja minä lähdimme viettämään 10-vuotishääpäivää Pietariin. Oli upea matka. Hääpäivänä, kun olimme Talvipalatsissa näin yläkerrasta Madonnan harjoitukset, kun lava oli rakennettu ihan siihen Eremitagen viereen illan konserttia varten! Istuin huoneessa, joka oli täynnä Picassoja ja katselin ikkunasta Madonnan showta - ikkuna oli auki, joten musiikki kuului sisään asti (no miten ei olisi voinut - ikkunat helisivät uhkaavasti koko ajan...).

Syksyllä Mathias aloitti opiskelut Lundissa, mutta vaikean asuntopulan takia joutui mamman luokse vierashuoneeseen asumaan. Alussa se vähän kauhistutti, mutta syksy on mennyt tosi hienosti ja on kiva, kun veljekset asustelevat ja melskaavat saman katon alla. Mathias on selvittänyt tenttinsä ja tuntuu vähitellen luiskahtavan opiskelijarooliinsa ihan kivasti. Marraskuussa kävin Teneriffalla hoitamassa psoriani viikon verran Lehtosen Sirpan kanssa (Brysselistä) ja meillä oli meidän nuoret mukana - Miuku ja Mathias - oli tosi kiva viikko. Toistekin voisi sellaisen tehdä.

Kun kelaa vuotta 2009 tulee vielä mieleen yksi asia - kirjani Stella Polaris julkaistiin, ja olen saanut jonkun verran julkisuutta, sekä päässyt luennoimaan siitä jopa Suomeen asti. Nyt kirja on loppu ja siitä odotellaan tammikuussa uutta paranneltua painosta. Kirjasta ja tarinasta voitte lukea lisää täältä: http://www.stellapolaris.net/.

Huomenna on jouluaatto ja saa nähdä ollaanko oltu kilttejä. Me lähdemme aamupäivällä Göteborgiin Niklaksen suvun luo ja sieltä kieppaus Bålstaan joulupäivänä. Madde on taas Alberton kanssa Kiinassa ja Mathias pääsi monen mutkan kautta (ollut kovia lumimyrskyjä eurooppalaisilla kentillä) eilen yöllä perille Thaimaaseen isänsä luo, tosin laukkunsa lähtivät jonnekin muualle...

Toivottelemme koko Altenstedtin klaanin taholta teille oikein hyvää joulua ja uutta vuotta 2010. Nähdään ensi vuonna!

Julefrid!

tisdag 22 december 2009

Historisk forskning eller journalistik?

Såg SVT:s julklappstips i form av böcker i morse och blev lite besviken av att Henrik Arnstads bok höjdes till någon sorts historisk redogörelse av Finlands relation till Nazityskland. Arnstad är kontroversiell - inte minst för att han har dels bara en fil kand i historia och då är man inte forskarutbildad ens enligt svenska mått - och dels att han kan inte någon finska vilket är trots allt språket som den mesta av forskningen gjorts under de senaste decennierna i Finland - och tro mig, det har forskats.

Men om det nu skulle vara som Arnstad säger - då gör han sig skyldig till en för snäv tolkning även av den svenska historien eftersom han låter bli att ställa de mycket intressanta frågorna som berör svenskt samarbete med Finland under hela krigstiden och även efter.
Det är inte intellektuellt hederligt att blunda i så fall för följande numera välkända historiska faktum gällande Sverige:
a) Att Sverige samarbetade med finsk signalspaning under hela kriget
b) Att svenskt flyg F19 försvarade det finska Lapplandets luftrum under minst två år - med flera svenska piloter nedskjutna och några som fått offra livet - en bok kom ut i år om detta.
c) Att LO och SAF finansierade den s k Mannerheim -linjen, en försvarsfront i Karelen som byggdes upp, en bok om detta har kommit ut nyligen.
d) Att man mottog finska signalspanare + familjerna i operation Stella polaris 1944 och flera gömdes undan och fick jobb i FRA. (sammanlagt cirka 750 personer eller mer kom över och ett tjugotal familjer knöts till FRA).

Osv. osv.

Nu är inte andra världskriget så enkelt och svartvitt (de goda och de onda!) som många vill få det till. Istället bör man analysera hur Sverige förhållit sig till tre olika stormakter: Storbritannien, Sovjet och Tyskland och se hur de starka ledarna alla hade ett intresse av både svenkt och finskt territorium för att angripa/försvara Tyskland norrifrån. Att analysera kriget i termer av tre istället för två fronter gör många dåvarande beslut (som regeringar tog dels utan facit och dels i informationsskugga) mer begripliga. Det finns t ex idag uppgifter i Finland angående hur Mannerheim bad Per Albin att inte släppa in engelsk och franskt stöd till Finland via svensk mark, då han fruktade att det skulle leda till en ockupation av Sverige (och Finland skulle klämmas åt från två håll). Vidare har samma underrättelsemän i Sverige dels hjälpt dansk motståndsrörelse och samtidigt samarbetat med finnar. Det handlade inte om att de "bytte sida" utan det var ju svenska intressen av att hålla kriget borta från landet som styrde. Det anser inte jag var feghet, utan snarare mognad.

Det måste vara på tiden att även Sverige och Finland ska kunna analysera sin historia över 60 år sedan utan att relatera det enbart till "vem man allierade sig med" utan också utifrån vem som var fienden, och hur kunde de små länderna hantera stormakternas krig. Det handlar inte om att förneka på något sätt nazisternas fruktansvärda och väldokumenterade brott mot mänskligheten - men man kan inte fastna enbart i Tyskland om man vill verkligen förstå hur politiker och andra agerade och motiverade sitt beteende på den tiden. Glöm heller inte presscensuren, desinformationen och andra faktorer som bidrog till att beslutsunderlaget var inte så tydligt och brett heller.

Jag har gjort ett stort journalistiskt arbete under många år - har erfarenhet bl a som grävare - som blev boken Operation Stella Polaris, som gavs ut i år. I den har jag plöjt igenom arkiv och källor både i Finland och Sverige, både på finska och svenska. Men jag har också letat reda på de sista som var med om den spektakulära och hemliga operationen Stella Polaris 1944 då finsk underrättelse evakuerades i hemlighet till Sverige med arkiv, familjer och allt. Men trots att jag är fil lic och har därmed forskarutbildning (källor, källkritik) osv. skulle jag inte drista mig till att säga att jag har bedrivit historisk forskning. Min bok är visserligen faktagranskad av en forskare på militärhögskolan, och borde uppfylla kraven, men jag envisas med att säga att min bok är journalistisk.

Jag har intervjuat människor, och jag har tagit fram den lilla människan, mitt i en analys av kontexten och självklart totala källhänvisningar och massor av bilder. Boken har tagits emot med värme bland många grupper, jag har fått föreläsa för både veteraner, studenter, tjänstemän och f d underrättelsemän! Riksarkivets folk jublade över de omfattande finska källhänvisningarna, och krigsarkivet beställde boken. Den är f ö för tillfället slut - men kommer ut i nytryck i januari igen.

Så härmed inte sagt att Arnstads bok inte skulle vara en bra julklapp. Absolut. Men jag hoppas att man framöver också ställer krav på majoritetsfolkets språk och källor när ni presenterar en bok som "ett avslöjande av ett lands historiska skuld."

Mer om min journalistiska betraktelse över historiska hemligheter som binder Finland och Sverige ihop finns på www.stellapolaris.net. Jag får minst en gång i veckan förfrågningar från släktingar till dem som var med i den hemliga operationen. Det är många idag medelåldersmänniskor som upptäckt först nu vilka hemligheter deras föräldrar burit hela livet och ofta tagit med sig till graven. Det är en stor belöning för en journalist att få bidra till att människor hittar sanningen om sina rötter.

söndag 20 december 2009

lördag 19 december 2009

Facebook spökar

Här skriver man om de nya säkerhetsinställningar på Facebook. Men alla vet inte att om man raderat sin profil - och sedan loggar in med de gamla uppgifterna så dyker den raderade profilen fram i alla fall: den är inte raderad utan bara dold.

tisdag 15 december 2009

Här kniper Ystadsallehanda en säker guldspade!

Dagens bästa journalistik finns här
och här! Läs!


Ni som känner mig vet hur engagerad jag är i skolfrågor. Jag kunde ju inte sitta kvar som politiker i Håbo på grund av en struktur som premierade tystnad och toppstyrning i detta i sär klass viktigaste fråga för kommunalpolitiker: hur vi skapar en framtid för våra barn. Så jag avgick och lämnade även partipolitiken. Däremot är jag än idag intresserad av politik i allmänhet och skola i synnerhet.

När ämnesfrågorna får stryka om foten, när kritiska lärare manas att lämna organisationen, när föräldrakritiken ses som något som man inte behöver bry sig om (trots att vi pratar om skattefinanseriad verksamhet) och när skolledare, förvaltningsledare inom utbildning och politiker har så dålig utbildning själva att de inte klarar av att diskutera frågor kring teori och praktik, konkreta mål och hur dessa ska uppnås inom utbildning, skillnaden mellan bildning och utbildning, med mera, då är det dags att ryta till.


Därför är jag otroligt glad över att Ystads allehanda visar vägen för journalistikens uppdrag - och granskar situationen i gymnasieskolan i tre sydskånska kommuner. Jag känner elever från Ystad och jag känner lärare som jobbar där - och vet att detta som kommer fram är tungt och sant. Heder åt Ystads allehanda som får oss alla tro att lokalpressen har sin uppgift även i framtidens internetsamhälle!

Fixat till min Stella Polaris -sida med nya klipp


onsdag 9 december 2009

Tiger och Michael

Det är nog fler än jag som insett att det finns lite kusliga likheter mellan Tiger Woods och Michael Jacksons liv. Båda var supertalanger som från barnsben drillades stenhårt av sina auktoritära farsor - och som fick sedan de var få hantera en enorm offentlighet. Båda tillhör den svarta etniska minoriteten och har fått kämpa emot föreställningar angående hudfärgen. Båda blev världsbästa och erkända bästa inom sina områden och tjänade ofantligt mycket pengar, men på den privata sidan rörde de till det rejält och hade oförmåga att leva i en vanlig familj. Båda nådde tidigt de alldra högsta målen i livet - och därefter måste man ju fylla livet med något...

Vattenfall och COP15

Igår var jag i Köpenhamn på kvällen för att äta middag med en barndomskompis. Ska tillbaka dig på fredag igen, fast då till klimatmötet. Men igår såg vi på klimatutställningen en enorm jordglobsballong på Rådhustorvet där Vesterbrogade och Ströget möts - och konstaterade att en jättestor Vattenfall-logga mitt på den var lite malplacerad under dessa klimattider...

Akta er om era initilaer är A. A.

Anna Anka och Amelia Adamo har bekräftat under veckan att de ska skiljas från sina respektive.

Inte lätt att hitta ekologiskt i Malmö

Idag har jag jagat ekologiskt och/eller kravmärkt för kontorets ekologiska julbord imorgon. Efter en hel dag i stora och små livmedelsaffärer mellan Malmö och Lund fick jag ihop:

- löksill
- salami + julkorv
- leverpastej
- rödkorv
- chocklad
- tomater + sallad
- russin
- grädde
- janssons frästelse
- ägg
- räkor
- rödbetor
- inlagd gurka
- vinbärsgele
- vit julmust
- ost (hårdost, mögelost)
- bröd
- appelsiner (+ nejlikor) och äpplen
- nötter
- köttbullar

Jag hittade inte:

- prinskorvar
- ris till gröten
- mandel
- ljus och servetter
- lax

Erfarenheten visade också att priset är rätt rimligt numera, det certifierade kostar några kronor mer. Men däremot är det svårt att hitta produkterna, det är rörigt, personalen kan inte svara på frågorna och det tar en jäkla tid att spana mellan hyllorna.

måndag 7 december 2009

Var inte rädd för vargen - rädda vargen!

Jag har länge undrat varför inga grävande journalister tittar på det faktum att staten som har myndighetsansvar har delegerat över sitt ansvar till ett förbund som är partsinlaga. Viltvårdskonsulter som går ut i länsstyrelsens namn, på deras officiella papper, osv. är ju ofta Jägarförbundets anställda.

Vidare grävs det aldrig ansvar av politiker i samband med dessa politiska beslut, och inga journalister tycks gräva i det faktum att Riksdagens jägarlobby går rakt igenom partierna och är en av de mäktigaste nätverken i Riksdagen.

Nu senast ikväll på SVT Aktuellt var det rena pr-filmen för jägare istället för sakligt och gedigen journalistik. En seriös journalist hade frågat t ex hur säkerställer man att alla skjutglada jägare (6000 registrerade för att skjuta 45 vargar) inte skjuter hejdlöst - något som hände med lodjursjakten i vintras, då man slaktade mer än dubbelt så många djur som fick skjutas. Och hade inget gjorts från länsstyrelsens och jägarnas håll för att säkerställa att man inte skjuter för många djur - då borde man ju lyft det som nyhet.

söndag 6 december 2009

Självständighetsdagen


Idag ska man sjunga "Oi mamme" och tända två ljus i alla fönster. Det gör man även i de offentliga byggnader i Finland, så kvällspromenad i staden är sagolik. Högtiden firas med värdighet och statens festligheter avslutas alltid med en stor bal på presidentslottet och årets snackisar är vilka som bjuds och vad de har på sig.

Kalasdax
















lördag 5 december 2009

PR behöver Rolf

Jag gillar folk som kommer från en annan bakgrund in i en bransch och kan leverera synsätt och perspektiv som de andra - som utbildats alla i en och samma branschfabrik - inte har.

Här ger han en dänga mot mediebranschens jakt på kvinnliga chefer (kanske samma orsak som finns i grunden för att kvinnor har så svårt att komma in i styrelser...?) och här skriver han om vår pr-klass.

Mitt problem / min styrka är att jag tillhör aldrig fullt ut gruppen. Jag hade inte gått på journalistutbildningar när jag blev journalist. Jag har inte gått på RMI Berghs eller Marknadsakademin när jag blev pr-konsult (dock undervisat på det senare) - jag har inte gått på lärarhögskolan när jag blev lärare...och då ser man saker och ting alltid lite annorlunda än alla de andra.

Så blir man när man är sociolog. Och så länge ingen lägger ut en platsannons "sociolog sökes" så får man infiltrera andra branscher :-). De flesta kan tyvärr inte ens skilja på socionom och sociolog...

torsdag 3 december 2009

Att akuten i Lund har problem är känt

När jag i våras hade problem på akuten i Lund gick jag till slut till privat vårdcentral. Där kände läkaren väl till Lunds problem. Han berättade att eftersom det är en mycket strikt uppdelning mellan olika enheter - medicin, röntgen, ortoped - osv. så funkar inte akuten. Man går till en enhet, får sina prover kanske tagna, och efter lång väntan för att läkaren ska tyda resultaten skickas man vidare till nästa anhalt - men informationen funkar inte. Det är ingen som går vidare med information men alla tror att någon annan har gjort det. Och patienter fastnar och bara väntar och väntar. Jag såg under min skräcknatt flera gå hem trots smärtor, man struntade i att vänta till slut. Jag gick ju också hem till slut - med liten spricka i revbenet, något som akuten hade fått till njurskada - utan att ta urinprov!

Så detta förvånar mig inte ett dugg. Akutens organisation är urusel och inom ingen annan verksamhet skulle man tåla så krånglig och dåligt fungerande kommunikations- och informationsflöde, men inom verksamheten som ska rädda liv och där man inte får begå misstag - där har man det sämst. Hoppas sammanslagningen av Malmö och Lund avhjälper detta i framtiden!

onsdag 2 december 2009

Det är inte minareterna som är problemet

Jag har levt i Malaysia i princip utan pengar och med två små barn. Då gick jag till den lokala morgonmarknaden som var öppen mellan 06.00 - 09.00 och köpte fräscha grönsaker, kyckling och ris. Vi hade en slow coocker - en stor elkokare, som kokade sakta uppemot sex timmar all mat som man lade i - gott och mört blev det. Och billigt. Mycket kycklingsoppa. När jag inte kunde betala telefonräkningen i tid gick jag till lokala telebolaget och förklarade läget. Fick anstånd. Och på kvinnobanken fick jag öppna ett eget konto för överföring av lön från Sverige och Finland (jag skrev i tidningar).

Jag besökte moskéer, blev vän med lokala muslimska familjer, och träffade en imam för att intrvjua honom om islams utveckling. Vi pratade om bankväsendet, som inte får ta ränta, om kvinnorna som blev professorer, ministrar och företagsledare långt innan våra kvinnor här hemma uppnådde samma positioner - men samtidigt fanns det ingen "systerskap" mellan kvinnor, utan allt handlade om klaner. Efternamnet avgjorde.

Jag fick veta att man måste läsa koranen och lära sig ett antal böner på arabiska och sedan rabbla upp dem till imamen om man konverterar. Många västerländska män konverterade för att få gifta sig med de vackra aseatiskorna.

Vi hade en allvarlig olycka i familjen och fick åka ambulans akut till sjukhus. Där togs vi väl hand om med de senaste apparaterna och duktiga indiska läkare. Men hygien och en del av arbetets organisation lämnade en del att önska.

Malaysia precis som Indonesien är stora islamiska länder. Indonesien är största i världen, faktiskt. Det vore bra om man höll detta i minnet - och inte blandade alltid ihop islamismen med islam. Det är då vi gör en björntjänst t ex för Pakistan - landet som faktiskt leddes av kvinna länge.

Islamism är en politisk inriktning som vill skapa en stat med religiös grund och lag. Shariah-lagarna kom till 300 år efter profeten Mohammed, så de är inte någon självklar del av islam. Däremot islamismen. Man kan bara fundera över behovet av att förbjuda alkohol, som är i sig ett arabiskt ord! Kanske fanns det ett behov att reglera alkoholanvändning...? En fredagkväll i taxikön i vilken svensk stad som helst för tankarna åt samma håll...Och att griskött är förbjudet, det är ju självklart, eftersom i de varma klimaten kommer det lätt trikin i köttet.

När det gäller kvinnans rättigheter i islam så hade hon rätt att ärva egendom och bestämma över sitt liv långt innan kristna kvinnor fick den rätten. Men återigen: inom islamismen har kvinnan inte mycket att säga till. I Afganistan pågår ju faktiskt ett krig mot kvinnor - de ska reduceras till djur tycker talibanerna. Och i Saudi-Arabien är kvinnors analfabetism skyhög, på 80 % nivå. Om kvinnorna själva fick lära sig läsa skulle de nog revoltera mot idiotiska tolkningar av koranen.

Det är inte enkelt med islam eller andra religioner. Men låt oss försöka hålla isär två vitt skilda saker: islam och islamism. Låt oss bekämpa islamism med alla medel, beväpna kvinnorna med böcker och ge flickor rätten att gå i skola. Men låt vanliga muslimer vara i fred och leva sina liv.

Jag har inga problem med burka eller huvudduk om kvinnan väljer själv och vill ha det. Men på dagis ska barnen kunna se dagisfrökens ansikte. Kvinnorna i Saudi-Arabien har inte burka på sig hemma när de är med sina barn. Då är de klädda i jeans och Chanel-dräkter.

Det är inte minareterna som är problemet. Det här är problemet

Inshallah.

Jag ska nog till COP15

Nu börjar det dra ihop sig med klimatmötet i Köpenhamn. Och det ser ut som om jag ska dit nästa vecka för att vara där det händer. Otroligt spännande!

Cop15

En artikel som försvann

Den här artikeln om trafficking och sexhandel skrevs på GP Debatt av mig drygt två år sedan. Av någon ogrundlig anledning har alla hänvisningar samt cashe försvunnit på nätet när man sökte den, och alla mina länkningar var brutna. Det brukar inte hända debattartiklar. Nu har jag fått tillbaka texten från GP och grubblar - hur gör man att en artikel bara försvinner plötsligt från Google...??

måndag 30 november 2009

Adventskalender

Tipsa mig gärna om en rolig adventskalender på nätet. Har sett en på Newsmill, och förra året följde jag Öresundsbrons kalender. Men nu vill jag något fräscht och roligt som gör de sista mörka dagarna lite ljusare.

söndag 29 november 2009

Första advent

Vi hade en jättetrevlig mottagning för första advent. Jag hade julpysslat uterummet till en kitchig jultält och glöggen var köpt från en lokal äppelmusteri med lokala kryddor. Fantastiskt gott tyckte alla och den vita glöggen tog slut i ett nafs. Jag som trodde att det skulle räcka hur länge som helst. Vi använde vår samovar för att hålla glöggen varm och hälla ut den. Sammanlagt fick 20 vuxna och 8 barn plats i huset och ingen grälade, grät eller hällde ut sitt glas. Finns det hjärterum så finns det stjärterum...

Dufvenkrooks hjortronglögg var också gott, men har hört från grannar att kakaoglöggen är vedervärdig.

lördag 28 november 2009

Två år efter bloggstormen

När stormen drog igång två år sedan orkade få ens titta på vad som utlöste hela situationen - att jag var felciterad gång efter annan av anonyma bloggare. Jag hade ju slutat att delta i debatten men drogs in via gamla länkar som om jag var ännu aktiv. Läs här för första gången min version om vad som hände sedan.

Men hot är allvarliga saker och jag har aldrig medvetet hotat någon - särskilt inte till tystnad! Jag är ledsen att den anonyme bloggaren som skrev att jag hotade henne uppfattade det så. Något som hon själv sedan också insåg var en överreaktion. Jag tog för givet att hon skulle blogga vidare och knappast ens bli skakad av att jag ville veta hennes namn precis som hon kände till mitt namn. Tyvärr hann hon ringa till en bekant journalist som sedan spred samma rykte i en kolumn i tidningen utan att kontrollera fakta med mig. Men hon och jag löste alltså frågan mindre än två veckor efter händelsen, hon ringde mig och saken reddes ut. Varför fortsatte alla andra? Det är den där mekanismen som är skrämmande.

Mina f d kollegor på SR vittnar om hur de har fått SMS där man uppmanade att förtala mig. Det har skickats falska mejl i mitt namn och även i andras namn där de förtalat mig. (En redaktör ringde och varnade mig att han har inte skickat mejlen som gått ut från SR-adressen) Det öppnades trådar på olika communities där man skulle diskutera mig. När radion lyckades övertala mig att berätta om bloggstormen och när jag tackade ja bara om jag fick prata om näthat och hur ungdomar måste skyddas för det - då kom det massor av Granskningsnämndsanmälningar, många anonyma. Allt jag sade i programmet skrevs ut ordagrant och lades ut på nätet mindre än en timme efter programmet. Att folk orkar! Däremot skrevs det inte ett ord på webben när programmet befriades från alla anmälningar på Granskningsnämnden.

Min dåvarande arbetsgivare fick motta massor av mejl från människor som krävde att jag skulle sparkas från mitt jobb eftersom jag på "Länsstyrelsens informatör grävde fram integritetsskyddade uppgifter om medborgare". På Länsstyrelsen får man inte ens se vilket nummer de inkomna samtalen kommer! Och chefsjuristen skrev tålmodigt till alla att "Ni måste ha tagit fel på myndigheten, det är hos Skattemyndigheten man hanterar personuppgifter i Sverige"...

Vi löser inte olika ståndpunkter i viktiga frågor i samhället genom att en anonym mobb kräver offentliga offer - det är inte yttrandefrihet och demokratisk debatt. Och i en rättstat finns det faktiskt en princip om att man fått "sitta av sitt straff" och man faktiskt fri efter det oavsett om man är skyldig eller inte.

Men det blir man tydligen inte i Google-samhället - där du som inte känner mig har bestämt dig att med hjälp av sökmotorer ska du förgöra mig bara för att du vill och kan.

Jag ska också tillägga att bloggstormen bidrog effektivt till att föra bort fokus från sakfrågan som diskussionen handlade om in the first place. Lämpligt nog...

Jag inser att bara att jag tar upp frågan idag provocerar en del som har enligt mig fel bild av vad som har hänt. Jag är inte dum. Men jag vill lyfta frågan eftersom jag känner att Google cementerar så mycket skadliga fenomen på nätet och bidrar till att den riktiga samhällsdiskussionen sinar eftersom många vågar inte längre säga något om besvärliga eller obehagliga saker för rädslan för vad som fastnar evigt på nätet är stor.

Jag vill också visa till alla som säger att de skriver aldrig något på nätet och tror att de är skyddade, att det spelar ingen roll. Någon annan kan skriva om dig istället - och det blir lika illa.

Som f d konsumentjournalist anser jag jälvklart att medborgare ska granska kritiskt allt som staten, medier eller företagen gör och det är bra om man kan publicera sin ståndpunkt på webben för att föra fram förbättringar och påtala brister. Men det ska inte blandas ihop propaganda, medveten provokation, förtal och dolda agendor för att föra fram frågor genom att förgöra meningsmotståndare. Detta förekommer självklart i Sverige precis som i andra länder. Vi måste få mer kunskaper om detta "reputation management" -område.

Jag är också ett levande bevis på den analytiska bristen som finns i en bloggstorm. När allt hände hade jag en tre månaders vikariat på Länsstyrelsens infoavdelning, jag var politiskt oberoende och inte medlem i något parti, hade ingen redaktion bakom min rygg, inte medlem i någon förening eller facket - och drev överhuvudtaget inga frågor. Trots detta tillskrevs jag epitet som "en i eliten" eller "makten". Det skulle vara direkt komiskt om det inte var allvarligt i sig att bloggstormar gör så grundliga missar i sina bedömningar. Jag var lika mycket "en liten medborgare" som alla ni andra. Om jag lyckats få en position så är det tack vare att jag lärt mig språket och vill ta del av samhällsdebatten i Sverige. Det finns inga nätverk eller kontakter som fört fram mig i livet.

Jag hoppas att du kan ta till dig några ord från mig och tänka tanken att det finns alltid två sidor till en mynt. Mig veterligen har du - eller någon - aldrig frågat mig direkt vad som hände och då har du ju inte hela bilden. Du har nog skaffat din bild från massor av små fragment skrivna av anonyma som citerat varandra kors och tvärs och därmed förstärkt sin uppfattning dock utan att ta in all fakta. Och en gång för alla: jag har aldrig hotat någon och skulle någon eller någons fru tycka så borde de väl ha anmält det till polisen. Att påstå med syfte att skada någon utan grund är faktiskt förtal och det är också kriminaliserat.

För övrigt har den anonyme och jag hållit våra ord - det är väl för att vi är kvinnor och respekterar varandra trots allt. Om hon har förlåtit mig så borde väl ni andra också orka göra det. Jag önskar henne allt gott och hoppas att ni andra som rasat på nätet kan släppa taget. Jag önskar också alla som orkar jobba mot trafficking mycket kraft och energi, jag vet hur svårt det är och hade önskat att jag själv hade orkat fortsätta. Men priset med förtal, bloggstormar och mycket obehag för familjen, släkten, arbetsgivare och andra är för högt. Så jag har släppt frågorna och gått vidare som förhoppningsvis klokare människa.

Ha en bra första advent och låt oss alla föra fram "hellre fria än fälla" även på nätet.

torsdag 26 november 2009

Heja ek dr docent Paula Liukkonen!

Det ska vara en finsk tant för att få tunga maktfrågor på tapeten. Paula har kämpat med detta i åratal, utan att ge sig - trängt sig allt djupare i hur man egentligen manovrerar duktiga yrkesmänniskor ut från universitetet, och kanske bränner deras rykte också på vägen - för att bädda för maktens män. Paula har räknat vad det kostar i hälsoproblem och pengar att dåliga chefer får förstöra arbetsplatser utan att någon bryr sig. Jag gör vågen för Paula, och säger att det finns många märkliga chefslösningar även i min närhet.

Läs mer om Paulas gärning här och
här.

Här är en artikel jag skrev om henne 2005.

Prefekten som har fått lida så mycket var Sikander Khan, som byggde upp en alldeles för lyckad företagsekonomiska institution vid Stockholms universitet och fick betala priset i form av olagligt avskedande, ryktet totalt förstört av oansvariga journalister och en förföljelse ut ur landet. Nu har han efter fyra år fått rätt mot Stockholms universitet vid Tingsrätten i Stockholm, men ingen skriver om det...

onsdag 25 november 2009

Detox goes on

Min tredje dag av detox är snart slut. Skönt, jag har fått jätteont i lederna och i ryggen. Hoppas det är slaggprodukterna som rinner ur mig och inget annat...jag väntar också med spänning den där känslan av att man blir pigg och glad! Could use some of it in the darkness of November.